Gjord: 29 Dec 2008
 Av: Natalie


"pappa? kan vi gå och titta på den där hemliga saken du berättade om?"
"ja det kan vi, men det kanske inte är så spännande som du förväntat dig..."
"det gör inget pappa. allting är spännande med dig!"
"haha, du är gullig du, gumman."
"jag är ingen gumma! så säger man väl inte?..."
"men jag menar inte så... jag menar att du är en söt liten gumma. som din mor."
"jag saknar mamma." tårar fyllde flickans stora ögon.
"jag vet. det gör jag med. Mycket."
pappan tog sin dotters hand och de gick in på museét.

Det var så länge sedan mamma dog. men det känns ändå som det var igår. hon stod där, så lycklig i köket, skrattet klingade gott med pappas fnissande. ja- det är sant. pappa fnissar. hennes léende. jag kommer aldrig glömma de där små smilgroparna hon hade. när jag var mindre undrade jag om man kunde stoppa små ärtor i dom så de försvann när hon slutade le. Suck. 15 år har gått. jag kommer fortfarande ihåg pappas min när jag kom ner till köket. det satt en polis vid köksbordet, och hade ett hemskt tonfall när han hälsade på mig. jag slängde mig i pappas famn och frågade jätteglatt.

"kommer mamma hem idag? pappa.. varför ser du så ledsen ut? har det hänt något med stampe?"
pappa tittade mig länge in i ögonen, som om han försökte få mig att förstå genom en blick. men jag var ju bara ett barn, inte förstod väl jag den vinken? det var bara en vuxen människa som kunde förstå vad han menade. nu efteråt förstår jag hur han kämpade för att få sig ur orden, få mig att förstå. att mamma inte fanns längre. att en dum farbror hade tagit sån där vuxendricka som bara pappa drack på julafton. druckit vuxendricka, och satt sig bakom ratten i sin blåa lastbil. och glömt att bromsa, när det slog rött.