Nu sitter jag här, och ser solen sakta gå ner, ner där himlen möter hav. Jag tänker tillbaka på alla de stunder vi upplevt ihop, du och jag.

Och om tiden gick att vrida tillbaka, till den dagen jag träffade dig, så skulle jag inte vilja ändra på något.
För varje dag jag fått vaknat upp bredvid dig, se in i dina ögon som åter slår upp för en ny dag, har för varje morgon, fått mig att le av lycka.

För varje natt när mörkret fallit sig på och vi sagt god natt till varandra, har för mig och fortfarande är en värdefull gåva.
Vi har varit med om mycket tillsammans, du och jag.
Vi har fått uppleva stor glädje och tyvärr tung sorg, genom våran vandring, hand i hand, tillsammans genom livet.
Vi har fått se våra barn komma till världen, fått äran att se dem växa upp och de i sin tur bilda familj, precis som du och jag en gång gjorde.
Det jag vill säga till dig, min älskade, är att jag vill tacka dig…. för att mitt liv med dig har varit fantastiskt.

Tack för att du gjort mitt liv helt komplett.
För 60 år sedan blev vi man och hustru och vi lovade varandra evig kärlek.
Det ska jag ge dig, för de 60 år vi redan vandrat vill jag fortsätta att vandra med dig vid min sida, år för år och dag för dag.
Du är min andra hälft och utan dig skulle jag famla i mörker.
Likt en stjärna på himlen utan sin natt.
Jag lovar dig att för dagen som var igår och för dagen som gryr idag, så ska jag fortsätta att vårda, respektera och beskydda dig.
Precis som jag gjort från den fösta dag, det blev du och jag.
Så min älskade, jag vet inte vad morgondagen bär av, men det jag kan lova dig, här och nu, är att jag kommer att älska dig….
 så länge som solen möter hav.


Micaela Lundgren
Utdrag från: http://www.diktkonst.se/