Detta är en dikt, gjord av Bo Grapenskog. Hans verk är hittad på den Här sidan.

Människor jagar lyckan
för de tror den
Finns någon
annanstans

Det är så lätt att
se förbi den
Verklighet vi lever i

Att rusa vint i livet
då leder bara
Vägen till dess slut

Det viktigaste är
att älska hela
Livet ut

Och Leonida gör det igen! :)
Här kommer ännu en, som heter "Please,I wont follow".

Hennes blogg hittar ni HÄR! :)

Du har ett inflytande på mig som är oemotståndligt. Snart ger jag upp med bekämpningen, jag kapitulerar. Du vinner striden, du har makten. Jag överlämnar mina tankar till dig med en tillit att du behandlar dem med omsorg.

Men jag vill inte, måste avstå och lyssna på mitt goda förnuft. Du har mitt medgivande till att gå nu. Så gå, stanna inte till, titta inte tillbaka.. bara fortsätt din väg.

Du är en nollkompetensad jävel med ingen insikt över ditt eget förbannade liv. Ditt namn borde stå med som exempel i Sveriges akademista ordlista under ordet psykopat!
Du förstör allt omkring dig. Du har ingen empatikänsla och du är den mest självupptagna människa jag någonsin mött. Du blir aldrig nöjd med det livet erbjuder dig. Du ska hela tiden höja kraven, vilja ha mer. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer. Ser du inte att jag faller framför dina ögon. Ser du inte alla spillror som du orsakat. Sluta förbise all fakta, öppna ögonen och se mig!

För första gången i mitt liv ber jag om hjälp. Jag ber om hjälp för att klara av min vardag. Och du finns inte där. Du hugger ner mig som med en yxa mot ett träd. Aldrig finns det någon återvändo, jag är avklippt nu, då, sedan.

Du har aldrig varit till hjälp, så jag frågar mig själv varför jag vände mig till dig den här gången?!

Nu har vi fått in några rader ifrån en tjej som heter Leonida !

Hennes blogg hittar ni här.

Ni kommer få ser mer av henne här i bloggen, så håll utkik.


Det var en kyss som kunde ha visat äkta kärlek, om hon inte vetat hur det egentligen ligger till. Så hungrig den var, så passionerad ... så hjärtskärande. Hon försökte gömma sina sköra känslor och låta den fysiska upplevelsen ta över.

- Se mig bara i ögonen, sade han
Hon ville aldrig se någon annanstans
- Lita på mig, sade han
Hon ville verkligen göra det också

Hon var ingen tillfällig förstörelse, det insåg han nu. Ömhetsbetygelsen hade känts ända in i själen, den själ som han alltid hade trott var för mörk.. hennes kärlek är oemotståndlig. Han längtade redan av att få se glädjen, glädjen i hennes mörka ögon.. mm ljuvligt.

Nu har vi fått in en dikt ifrån en tjej som heter Yoanna!

Hon säger själv att hon skrev den här när hennes dotter föddes!

Ni hittar hennes blogg här

En ängel sover i min säng
vild och vacker som en sommaräng
där morgonen grytt efter regnig natt
likt solens glitter på en sagolik skatt
Jag andas hennes hud, kysser hennes kind
hjärtat fylls av kärlek, som berusar, gör mig blind
DU och jag min ängel
DU och jag är ett
DU växte i min mage
DU,
det vackraste jag sett.

En dikt som jag skrev för ungefär två årsen!



Bästa vänner för alltid, inte sant?
vi har nog trillat ut för denna kant
trodde inte jag kunde leva utan dig
men oroa dig inte, jag klarar mig
Jag vet inte vad som hände
men du va nog inte min själsfrände

Utan dig- ingen mig, va det inte så?
Det kanske bara va en lögn då
men ser du, jag är kvar
vill gärna ha det som det var
men man kan ju inte få allt
och livet är inte så kallt

hoppar du så hoppar jag, eller hur?
Jag hade nog inte så tur
men livet rullar på
man kan ju inte bakåt i tiden gå
titta inte snett på mig
för jag hatar inte dig

Bästa vänner för alltid, inte sant?

Det har varit lite dålig uppdatering här på bloggen, och det ursäktar vi för, men vi har tyvärr haft fult upp med våra egna liv. Men nu har vi kommit med mer ideér och nu ska vi ta nya tag efter helgen igen!

Denna dikten är skriven den 15 december 2008 av mig.

I skolans höga ljud
går en så kallad brud
I skolans trånga korridorer tar hon mest plats
I skolans alla ögon är det på henne som alla blickar sätter sig fast
Önskar hon bli kysst
visar hon bara upp halva sin byst
Bruden har kontroll
Bruden åker från kille till kille som en jävla boll
Polare har hon flera
Beundrare har hon ännu mera
Vem vill inte vara som hon är?
Jävligt snygga kläder hon bär
Killar står i kön
för att känna på brudens kön
Hur fan står hon ut?
Det är väl hennes beslut
Klamydia, syfilis och gonnoré
hon har säkert de alla tre
Vänner efter henne går
för det är alltid hon som i centrum står
Med läpparna full av glans
får hon hos alla killar en chans
Med kroppen sprayad av doft
verkar hon ha det soft
Med IQ nere vid noll
har hon egentligen ingen koll
Ynkla 15 år
syns ju inte för hon går på tår
Hon verkar självständig
men hon är inte särskilt händig
Skita i skolan
för att hänga med polarn
för ett bloss vid skolans utkant
hallsbloss, annars är hon en fjant
fjortis, bitch och slampa
ingen får på henne trampa
hon bryter ner sig sakta
för hon inte har lyssnat på all fakta
hon tror att livet är en fest
och att ha kul älskar hon allra mest
folk varnar henne för döden
men hon oroar sig bara för det i nöden

väx upp skriker alla
för nu är det dom som är balla
tjejen är nu utsliten
och har trampat rakt i skiten
utan framtid hon nu där står
bara för att hon inte i skolan går
sjukdomar som aldrig går att läka
utan tabletter som hon i resten av livet får käka
ung är hon fortfarande
men nu är hon bara besvärande
här är nu döden
och nu ber hon i nöden

Nu har vi fått en dikt ifrån en tjej som heter Ellinor!

Ni hittar hennes blogg här


 

Hon tänker att det här ingen dikt
det här är en historia som ska berättas
som om man helt plötsligt skulle
vända sig om och tala om vädret som
om det vore något episkt, storslaget
såhär:
”vindarna är hjärtslitande viskningar
över stadens tunna gator och höga hus
solen har sedan länge gått sin väg
full på varmt vin av ruttnande druvor
det skall vara mörkt och kallt där vi
vandrar som vålnader eller änglar
och om vi vaknar av regnet mot rutan
skall du vara den första droppen som
når min kind

et cetera”

och sedan ska sidan vrida sig som en dörrknopp
varje vänt blad ska vara som en öppen dörr
varje steg ska vara tungt, ödesmättat

i sista sekunden, precis innan konfliktlösningen
blir det en kärlekshistoria
de har nyss träffats, hon
blir andfådd av att tänka på honom

Du säger att det inte är någonting
jag är inte dum
och jag vet att det är mitt fel

Så jag gör som jag alltid gör
tröstar dig med lögner
lugnar dig med osanning
svärtar ner mig själv
i ett desperat försök att få dig sluta gråta

Du har fått mig att hata kärleken
jag insåg aldrig hur svårt det var
och jag vill inte såra dig
så jag målar upp någonting annat
som egentligen inte finns

Det är bara en tavla
känn på den
inte för hårt
den har inte torkat
du blandar ut färgerna

Den är fin, eller hur?
men det är bara en tavla

Plutande läppar som snuddar vid mina
en varm andedräkt träffar mig när du tyst viskar
jag älskar dig
och jag hinner tänka
att jag nu ska jag berätta
nu ska jag säga sanningen
tvätta mina inre väggar som är fyllda av smuts
men istället kräks jag ut de där orden
som för mig inte längre betyder något

Jag säger att det inte är någonting
du säger okej
går för att sätta på dagens första kopp kaffe
jag anstränger mig ju inte ens
hur kan du inte se?
antingen borde jag få pris för mina otroliga skådespelartalanger
eller så vet du egentligen vad som väntar
men är för rädd för att möta det

Du lever i min tavla
jag undrar om du vet
egentligen
en trygghet
vad vet jag

Nu sitter jag här, och ser solen sakta gå ner, ner där himlen möter hav. Jag tänker tillbaka på alla de stunder vi upplevt ihop, du och jag.

Och om tiden gick att vrida tillbaka, till den dagen jag träffade dig, så skulle jag inte vilja ändra på något.
För varje dag jag fått vaknat upp bredvid dig, se in i dina ögon som åter slår upp för en ny dag, har för varje morgon, fått mig att le av lycka.

För varje natt när mörkret fallit sig på och vi sagt god natt till varandra, har för mig och fortfarande är en värdefull gåva.
Vi har varit med om mycket tillsammans, du och jag.
Vi har fått uppleva stor glädje och tyvärr tung sorg, genom våran vandring, hand i hand, tillsammans genom livet.
Vi har fått se våra barn komma till världen, fått äran att se dem växa upp och de i sin tur bilda familj, precis som du och jag en gång gjorde.
Det jag vill säga till dig, min älskade, är att jag vill tacka dig…. för att mitt liv med dig har varit fantastiskt.

Tack för att du gjort mitt liv helt komplett.
För 60 år sedan blev vi man och hustru och vi lovade varandra evig kärlek.
Det ska jag ge dig, för de 60 år vi redan vandrat vill jag fortsätta att vandra med dig vid min sida, år för år och dag för dag.
Du är min andra hälft och utan dig skulle jag famla i mörker.
Likt en stjärna på himlen utan sin natt.
Jag lovar dig att för dagen som var igår och för dagen som gryr idag, så ska jag fortsätta att vårda, respektera och beskydda dig.
Precis som jag gjort från den fösta dag, det blev du och jag.
Så min älskade, jag vet inte vad morgondagen bär av, men det jag kan lova dig, här och nu, är att jag kommer att älska dig….
 så länge som solen möter hav.


Micaela Lundgren
Utdrag från: http://www.diktkonst.se/